Till startsidan

Markus Widegren – författare, musiker, filmskapare

DETTA HAR HÄNT

Jag föddes med tre armar i en skogskoja i Sulsjön, Jämtland, 1974. Min far som var kirurg opererade bort den halvt förtvinade extra armen och sände mor och mej fram till byn för att döpas. Det fick dock ställas in då blixten slog ner i kyrkan som började brinna. Armen har jag kvar i formalin.

I skolan var de andra barnen rädda för mej. Jag höll dem i ett järngrepp som slavar varje rast och tvingade dem att spela upp historiska dramer och romaner. Särskilt rädda var de då vi iscensatte Frankenstein och de var tvungna att bryta sej in i det intilliggande kapellet på jakt efter vitala delar.

Under konfirmationen satte prästen i halsen och höll på att kvävas av en oblat. Det var inte mitt fel. Ändå fick jag inte komma tillbaka för ett nytt försök söndagen därpå. Istället blev jag, samma dag som de andra konfirmerades, vuxen. Flickan var söt som synden och lärde mej trix som kan vara dödliga i fel händer.

Därefter läste jag förbjudna böcker och skrev blasfemiska berättelser om tingens innersta väsen, sedelärande fabler och en opera. Reste ut på äventyr och utforskade Sydamerikas djungler, talade om skapelsen med San-folket, drömde sanna drömmar med Senoi-folket och spelade kort med flickor på Café Lemnitz.

Under några år levde jag med en vacker sångfågel som vaktades av en spiritus familiaris i form av en stor svart hund som jag var tvungen att överlista varje gång jag ville pussas. Detta fick mej att utveckla en stor dos list under dessa år, vilket jag har nytta av nu när jag åter tvingas lista mej fram i pussandets konst.

Förändringens stormar har svept ut mej på havet och jag saknar för ögonblicket en ordentlig ankarplats. Jag håller position genom att navigera efter stjärnorna, men ankarkättingen är för kort, havsbotten är för djupt ner. Det knakar och knarrar i skrovet, men jag är vid gott mod – lyktorna vid kusten skymtar i klart väder.

Medan jag väntar på att tidvattnet ska vända studerar jag den stora arcanans tecken och symboler på universitetsnivå. Samtidigt skannar jag ständigt av frekvenshavet och dess utgångar. Mina upptäckter nedtecknas i små svarta anteckningsböcker, budskapet krypteras för säkerhets skull.

Lediga stunder ägnar jag åt litteratur, helst böcker av Franz Kafka eller mej själv. Även framtidsvisioner från öststatsförfattare och piktografiska inbindningar. Gäller det facklitteratur blir det gärna kvantfysik, psykologi, gnostisk historia, hermetisk kabbala och pythagoreansk filosofi.

Min far bor kvar i skogen och vägrar närma sej all form av växelström. Mor målar tavlor som bara hon kan.

När jag blir stor tänker jag börja samla på erotisk blindskrift och utöva berusat armborstskytte.

//MW 2011

Tillbaka till huvudsidan