det oheliga spektrat
strömmar över anleten
som vänts uppåt
i falsk förhoppning

drömmen om det sunda
fläckas gradvis
om styrkan i tingen
inte kan kontrolleras

trädskuggor faller hårt
i överdrag av prickig plast
hjälper inget annat nu
förintas bara de som ler

tempel som diskuterats
fylls av projektiler
men dignar under värken
av små reflexer i fickan

hon som inga gälar har
simmar ej heller på djupet
taggtråden i bränningarna
avskräcker allt som bada vill

blott tillsammans reser vi
oss ur skuggorna till de
uppsattas tillfälliga översyn
och krossar allt i vår väg