Här finns några samlingar med dikter av Markus Widegren. Det finns mycket mer gammalt material i diverse anteckningsböcker samt på mängder av skrynkliga och svårlästa papperslappar. Dessa lösdrivande dikter digitaliseras sporadiskt och dyker emellanåt upp här. Nyaste överst.
kisel skrapar i ögonen
så trött på elektronik
behöver en akustisk lunga
och ett mekaniskt knä
bredvid mej särar en flicka
på fingrarna och spretar
så jag blir distraherad
och tänker på små hål
sockersug i magen
och apatiledsamhet
gör mej ovillig att segla
över svart ocean
sömnbehovet på trappen
är ej handikappanpassat
och den enda sprängskissen
begagnad som presentpapper
det oheliga spektrat
strömmar över anleten
som vänts uppåt
i falsk förhoppning
drömmen om det sunda
fläckas gradvis
om styrkan i tingen
inte kan kontrolleras
trädskuggor faller hårt
i överdrag av prickig plast
hjälper inget annat nu
förintas bara de som ler
tempel som diskuterats
fylls av projektiler
men dignar under värken
av små reflexer i fickan
hon som inga gälar har
simmar ej heller på djupet
taggtråden i bränningarna
avskräcker allt som bada vill
blott tillsammans reser vi
oss ur skuggorna till de
uppsattas tillfälliga översyn
och krossar allt i vår väg
Träden rusar upp ur marken, brister ut i grenar och griper mot himlen. En sned, vriden stam knotar uppåt. Mustaschen döljer leendet på mannen intill. Bakom trädet, bakom mannen, sitter en glänsande råtta och strålar snett och vint genom den tunna dimman på marken. Mannen och råttan hånar trädet och låtsas gripa uppåt med samma intensitet. En ram kring scenen hade gjort en tavla. Mannen som skrattar är övergiven. Råttan är en symbol och trädet är en björk vars löv inte är gyllene som råttans skinn. Marken under dem är skev och lutar mot en liten bäck. Det är inget konstigt med det, det är bara är så. Knotvedens ständiga rutin är att alltid stå så rak i ryggen att den kan skjuta så många skott som möjligt. Pang, en gren brister. Mannen rycker till. Leendet mattas av, utmattade läppar bakom överläppshåret. Han tror inte längre på någon gud. Råttan kvittrar som en näktergal. Mannen undrar om han borde känna ånger. Hans hemlighet är dock endast känd av gnagaren. Björken är helt ovetande. Dimman strävar uppåt med temperaturförändringarna och döljer scenen för oss. Den näverklädda längtar alltjämt upp.
dendrofila tendenser i grenen
ömhetta & vatten flödar ejektilt
grönt är könt, skönt våra rötter
mognande sprudlande sädesslag
stamma! stilla! en stör, plöjer fram
det är mörk natt men någon tänder
som levande skrik i patologiskt rus
grynig skymmning anfaller över oss
agnarna flera metar borta skingras
vete! vete! häll vete över oss alla!
skördarna, mördarna av växterna,
normandernas fiender är från vetet
slukar majsen som färgas blodbröd
skalar vår frot, tröskar & trågar
röd bolmande lök hotar planthonorna
vi tågorna till rabbatin, vår mästare
med spader hanfaller bipeden vår
tungorna utan lungor som förtär al & en
det röda slås tillbarka, fienden fördrivs
svedda & rädda skakar vi som lejonen
tillbaka till ordningen, låt stammen växa
be, frukta, väx och klorofyll mej igen
Lysrörsandarna skriker i taket
Nätverksormarna slingrar av konstanta elchocker
Teknomagikerna matematiserar fraktaler för att hitta utgången
Min ryggrad kyls för att bli så supraledande att jag kan tänka klart
Flyktmekanismen träder in i arbetsbeskrivningen
Ångestreflexen bedövas med apati-spray
Forcerat slavkontrakt med verklighetsivrarna
De styr sitt skepp med järnhand, jag lösgör livbåt
Fokuserar stationen Kether innan tankebanan har lagts
Tar spåret till Binah utan att passera gå
Resonans av gryende tes utmålar målet
Anar elektromagnetisk emanationssymbolisk resa
Frekvenshavet brusar skummande i alla riktningar
Theta-vågorna djupnar, dyker, utforskar havsbotten
En skrymmande val vältrar sej vertikalt genom ytan
Genom eskalerande filter drivs skalan över ångestrött
Frihetstörstande flöde av impulser korsar mikrokosmos
Som ovan som inombords repeteras cirklar i spiraler
Visualfantiserar om endorfinrytmikens stormflod
Klättrar gren för gren i ett fast grepp upp i trädet
Döden är en mangel för att få knölarna ur själen. Varje dag rullar den vidare, tröskar för att trösta, plattar ut och fördelar det knöliga i våra själar så att det inte ska göra så ont. Ibland rullar den vår själ flera centimeter på ett par dagar och ibland står den still några år. När man känner hur det hisnar i hjärtat har mangeln snurrat ett varv och tränger tårarna fram har den snurrat ytterligare ett. Man vet aldrig när den kramar vidare. Det enda säkra är att om man väl fastnat i den kan man aldrig ta sej ur dess grepp. Mangeln är enkelriktad, dess obevekliga rörelse kallar vi tid. När vi kommer ut på andra sidan är vi renade och nästan helt fria från knölar. Det är därför spöken ser ut som vita lakan.
Jag föds.
Jag föds helt meningslöst och jag ångrar mej redan.
Jag verkar få stå mitt kast och växer upp. Snart är jag trettio och allt är lika meningslöst som den dag jag föddes. Det känns som det hände för en evighet eller en dag sen.
2 wr k9s h
– 2 a kv & us a 4k
w8 4 us 2 / m
o μ i z 2 k8 i c ur a r@
0b4 l8r i nu y
Universum står på tjugotvå pelare.
Narren dansar, vandringen är över.
Droppen växer till ett hav, havet utgjuter en droppe.
Sanningen står naken framför spegeln.
Trädet växer tiofalt ur Mönstret.
Jag är början och slutet, jag gör allting nytt!
Vägen är en cirkel, varje cirkel är ny.
Solen lyser på Månen,
och stjärnorna gnistrar;
det är alltid dag
när det är natt.
Vinter i juli,
sommar i december:
vilken underbar värld!
Om du drömmer dig bort
är du i verklighetens skuggor.
Där kan du kanske se
det vackra i en orörd värld.
Bredvid mina drömmar lyser dina,
som små öar i ett hav.
Bygg en båt och res hit!
Hösten är skuggan efter sommaren,
medan våren är dess ursprung.
Vintern är Telutes dans i mörker.
Alla är de lynniga små barn,
födda ur moderns vals runt solen.
Varven är vilda och beräknande vida.
Allt är cirklar och klot som virvlar kring.
Verkligheten är som sand i timglaset.
Verkligheten rinner som vatten mellan mina fingrar.
Verkligheten är en spegel i tusen bitar.
Drömmen är en formbar sanddyn.
Drömmen är som luft för den drunknande.
Drömmen pusslar samman människor.
Den vackra sången sjungs oftare än den fula.
Den som ropar högst blir snart hes.
Den som kan se har potentialen att bli blind.
Den som vårdar söker ofta tröst.
Den som letar finner andra ting än det han sökt.
Den som skriver måste räkna med att bli läst.
Den som dansar till trummor är vis.
Visdom är till för den som förstår.
Toner är skönhet:
en vävkonst så vacker!
Styrka ur sånger,
kraft ur sinnet
är kunskap som glömts;
sången ur hjärtat är allt.
Inget är omöjligt.
Ett barnsligt trauma:
Jag fångade en fisk,
och skulle döda den.
Den stirrade bedjande,
och utstötte ett kvidande.
Skamfylld skräck:
jag kunde inte dräpa den.
Sniglar är androgyna.
Ugglor kan alltid se.
Hundar ser och accepterar utan att förstå.
Katter vill inte veta, eller låtsas de bara?
Växter är väsen som växer.
Valsång är magi.
Magi är kunskap.
Tvångströjor är bekväma.
Man slipper bekymmer,
och hyran är gratis.
Maten är god ryktas det.
Utsikten är ganska usel förstås.
Biter man sönder madrasseringen hittar man fjädrar.
Kom och prova någon gång!
Vad är vansinne?
Ett sinne vilt och fritt från bojor.
Vad är kunskap?
Kunskap är den grund på vilken huset byggs.
Tillsammans bildar myntets sidor en helhet.
Den rena människans röst är vansinne sprungen ur kunskap.
Begrunda och tag lärdom.
I mörkret ser vi ingen,
och ingen ser oss.
I mörkret ser vi drömmen,
och drömmen ser oss.
I mörkret är vi fria,
och verkligheten finns ej till.
Blås ut ljusen!
Se på en människa;
allt du ser är dött.
Hår, hud och naglar:
allt är bara döda smådelar.
De faller snart av,
men då finns nya där.
Liv syns bara i tårar, blod och andra sekret.
Bakom ljuset ser vi skuggan;
mitt i mörkret ser vi stjärnorna.
Världen kräver kanske mörker,
men viktigast av allt
är det klaraste av sken:
det du finner i dig själv.
Sök ljuset inom dig!
Skönhet är inte enbart för ögat,
ty örat kan höra det ögat ej ser.
När allt man kan märka med sinnet
endast är små cykloner,
kan murarna rivas till
alla världar, och människan kan flyga fritt.
Tillsammans är allt och alla i världen.
Stanna en stund,
andas med mig.
Människan lever i flock.
Och även om ingen
ser finns kraften där.
Människan var två.
Förenas med dig själv.
Kan ett hjärta av plast brista?
Kan en ögonlös människa gråta?
Kan en döv människa höra sina tankar?
Kan växter tala?
Kan fåglar se kraftlinjer?
Kan apor skapa?
Hjärnan kan mer än du tror.
Skratta med mig.
Lek med mig.
Drick med mig.
Gråt med mig.
Lev med mig.
Älska med mig.
Då kanske du lär känna mig.
Är du ensam
med dig själv
kan du visa allt utan att hyckla.
Glädje och förtvivlan,
hat och extas,
kropp och själ.
Skyl dig ej i tanken!
Stolthet ger kraft och tro på dig själv.
Övermod fäller dej som en fura.
Förstå din fiende,
och han kan ej vinna.
Hat föder din eld,
ilska för dig ur fokus.
Kunskap och vansinne är nyckeln till din makt.
Förstår du inte orden?
Kontemplera över dem.
Rinner livet ur dina händer?
Grip tag igen,
och meditera över det.
Tar vansinnet över?
Välkomna det!
Lidande gör konstnären kreativ,
apati gör honom fattig.
Vansinne ger motiv och inspiration,
slentrian ger inget alls.
Depression kan skapa stora verk,
men likgiltighet gör ingen glad.
Använd gåvan du har fått!
Det finns så många skrymslen
och vrår i sinnet på oss alla.
Där kan ett par vingar lätt få plats.
Där finns så mycket som gömts undan,
så mycket man aldrig vetat om.
Där finns dikter man ännu ej diktat.
Sinnet är en oändlig värld.
Det finns ett äpple i trädets topp.
Det kämpar
för att inte plockas
och pressas till mos,
där ingen någonsin åter
kan skilja frukten ur massan.
Var det äpplet om du är vis.
Jag sliter av bojorna
till min förpackning av kött.
Jag låter Amanda leda mig
genom Elysiums salar,
genom korridorer och galler,
tills jag står framför Cupido.
Vackrast är ändå Luna i strålande glans.
Dina celler består av små klot.
Du är en värld dina celler lever i.
Du är en del av den levande Gaia.
Gaia en del av Olympen,
Olympen en del av Vintergatan,
Vintergatan en del av Universum.
Universum är ett litet klot.
Gråt tårar av längtan,
gråt tårar av svek,
av vanmakt,
av smärta
och saknad.
Men aldrig av sorg.
Ty ett sorgset öga gråter blod.
Dela gärna livets glädje
såsom man delar ett bröd.
Men tag först själv
om brödet är ditt;
annars får du bara smulor
de andra lämnat kvar.
Ät det bröd du tycker är godast.
Kan man inte gå, måste man krypa.
Skall man dö i morgon, måste man leva i dag.
Om din båt sjunker, måste du simma.
Om du älskar någon, måste du tala ur hjärtat.
Om du vill leva, måste du födas.
När ingen gud svarar, måste du hjälpa dig själv.
Du måste vara din egen gud.
Vet att alla världar välkomnar dig.
Varhelst du reser finner du vänner,
men där finns även fiender du aldrig sett.
Du hör hemma hos Gaia,
men besök gärna de andra:
Oneiros, Telute och Mania.
Alla är de människans världar!
Var inte rädd,
Ingen minns ändå.
Och minns de, förlåter de,
Annars är de ointressanta.
Kasta masken eller
Ta vilken mask du vill.
Vi har inte tid att vela.
Gryningen sveper undan mörker:
Vi kan se vad som hänt under natten,
Förstå vad ljuden betydde.
Där ligger kroppen efter lammet;
Där smyger vargen iväg.
Där flyger jägarens pil.
Räkna alltid med konsekvenser.
En symbol är en tanke,
En tanke är kunskap.
En berättelse är alltid sann,
En sanning är kunskap.
En sång är känslor,
En känsla är kunskap.
Dra lärdom av vad du sett.
Alla bär någonstans
Ett ofött barn.
Det kan vara i
Huvud
Hjärta
Eller mage.
Vårda dina frön.
Omgiva eller uppfylla
Spelar ingen roll;
All materia är densamma.
Önskan och känsla,
Intelligens och kunskap;
Lycka är vad som söks.
Sinne och minne är vad vi är.
Om du bjuder på vin:
Fyll inte på mer än bägaren rymmer.
Om du ska ut på vandring:
Se till att bära skor med tjocka sulor.
Om du tänker sjunga:
Se till att kunna texten.
Fokus är civilisation.
Varven växer sakta vidare.
Elden falnar och ger plats för stillhet.
I stillheten stelnar en helhet på nytt.
Om den nya helheten är för stor för att leva,
Kan den splittras i kaos som föder en ny eld.
Fyra segel hissas, de övriga får vila.
Gryningen är dygnets vår.
Gör det mjuka hårt.
Fyll det som är ihåligt.
Töm det som är fullt.
Skapa en förändring,
och låt ingenting stelna.
Förutse det oförutsebara.
Du kan klättra till den gyllene solen.
Inse när du är upplyst,
och förstå när du står i mörker.
Du måste ta det trettonde kortet,
och bränna skam, skuld och rädsla,
förinta underdånighet men förädla hövlighet.
Klättra i trädet och se dem som står på marken.
Vinka vänligt och le i smyg.
Plantera mycket och ofta,
men se upp för ogräs.
Var också säker på att du vill plantera
och var mycket noggrann med att välja plats.
Frön finns i olika form och storlek
och man vet inte alltid vad som växer upp.
Var en noggrann trädgårdsmästare.
Allt är redan förlorat,
så lek tills det är över.
Allt är smärta,
så skratta när du kan.
Allt är meningslöst,
så passa på nu.
Du är död när du inte lever.
Låt staven växa.
Fyll bägaren.
Slipa svärdet.
Använd mynten.
Se symboliken;
Kan det bli tydligare?
Låt elementen värma dig.
Hör Amandas dolda ord i toner,
Hon väver kärlek och glädje
Med med flytande toner.
Hör henne nynna och vissla,
Applådera genom att göra detsamma.
Ta emot sången hon sjunger,
Svara och skriv henne en ny helt plötsligt!
Låt denna visdoms manifestation svepa över dig
och ruska om dig som en storm.
Jag är ett orakel som ger dig ett budskap:
läs det och låt ditt hjärta finna dess mening.
I vansinnets röst finns visdomen dold,
så lyssna och lär:
Evigheten tar aldrig slut.