Acedia (1998)

Vi ser en öde stad. En man kommer in i bild. Han ser utmärglad ut och är klädd i en lång rock. Han betraktar staden med plågad blick. Han hör något bakom sig. Inget där. Han går vidare.

Återigen hörs något bakom honom. Där står en kvinna och stirrar på honom. Han stirrar tillbaka. Han erbjuder henne pengar. Hon går fram till mannen och slår ner honom. Bryr sig inte om pengarna utan stjäl hans anteckningsblock och river ur sidor som blåser bort.

Mannen gnuggar sig om näsan och långa trådar av slem och blod rinner ut. Han ser på sina händer: jord har fastnat i slemmet. Han blundar intensivt, tycks höra ett ljud och ser upp på något som verkar vara en övervakningskamera. Han försöker kräkas men får inte upp något förutom lite vatten.

Vi ser myror i närbild. Mannen, som fortfarande ligger ner, stirrar på myrorna. Han tittar upp. Han ser sig själv stå bland mängder av folk på en myllrande gågata.

Plötsligt är gågatan tom och öde. Han tar upp en apelsin ur fickan och river loss skalet för att äta den. En spruta växer då oväntat fram ur den och samtidigt ser han någon springa förbi långt borta. Han slänger apelsinen mot figuren.

Han kommer in på en kyrkogård och ser en man med gasmask och lortig/blodig, bar överkropp, gräva i jorden. Han sliter av masken och det visar sig vara mannen själv.

Han tittar upp och befinner sig i en hiss som går uppåt.

Han befinner sig i en kyrka. Han stannar vid altaret och stirrar på Jesus och korset.

Plötsligt står han som det enda upplysta i ett stort mörker. Han ser kvinnan komma fram till honom. Hon har med ett stort mörkt tygstycke som hon täcker mannen med. Han faller till golvet.

Hon drar undan tyget från huvudet. Han är plötsligt klädd i vitt och skriker i ångest och skakar okontrollerat. Hon täcker honom med tyget, tänker efter ett ögonblick, tar tag i tyget och springer iväg.

Nu är svartklädd igen; han skakar epileptiskt på golvet. Vi ser kvinnan komma tillbaka. Hon har en kamera och tar bilder av honom. Vi ser flashar av ett krucifix.

När anfallet är över ligger han svettig och andfådd på ett helt vanligt trägolv. Han har bar överkropp som på kyrkogården.

Han sätter sig upp och vi ser att han sitter vid en gammal skrivmaskin. Han börjar skriva. Vi ser texten “VISITA INTERIORA TERRAE RECTIFICANDO INVENIES OCCULTUM LAPIDEM” knattras fram.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.