Huset (1998)

Det var en gång ett enkelt trähus. Det var byggt av till synes bastanta väggar, och alla som passerade huset tyckte att det verkade trevligt och fint. Men allt eftersom färgen lossnade i stora flagor förlorade det sin charm och man kunde se hur träbalkarna hade börjat ruttna. En dag gick det plötsligt att se människor därinne i huset. Det var mycket småväxta personer som tycktes stå och hålla upp väggarna och taket så att de inte skulle rasa. De stod där och pressade sina darrande muskler mot de buktande väggarna utan att kunna göra något annat. Alla som passerade borde ha undrat hur de gjorde när de sov; men ingen av dem därutanför brydde sig om vad som hände inne i huset.

Men så en dag gav en av männen plötsligt upp och släppte taget om sin vägg. Den störtade genast samman i en hög på golvet. Mannen betraktade det halvruttna virket och tycktes fundera över något. Sedan samlade han ihop brädorna och klättrade upp på taket. De övriga männen klagade över hans extra tyngd men kunde inte göra något åt det. Mannen började bygga ett underligt format torn av den raserade väggen. Han sågade, spikade och snickrade tills han hade slut på byggmaterial. Då klättrade han ner på marken igen och satte sig för att betrakta sitt torn.

De andra bad honom att han nu skulle komma och hjälpa till att stötta taket i huset, men han log bara och sade att han väntade på att något fantastiskt skulle ske. De andra mumlade men kunde ändå inte övertala honom. Han satt lugnt och betraktade huset medan han gnolade på en sång.

Först när det kort därefter började blåsa upp till storm reste han på sig och log mot de andra. Han förklarade att de snart skulle få se det storslagna med hans torn. Vinden tog i och det började knaka överallt i väggar och fogar och svetten lackade på männen därinne som försökte hålla emot.

Plötsligt fick vinden fäste i tornets underliga vinklar och vrår. Ljudet av trä som knäcktes hördes och hela huset tycktes lätta. Männen kastade sig undan för att inte krossas av allt trä som föll ihop, och så övergick huset till att vara en utspridd hög med plank.

Mannen som sett på spektaklet hälsade de andra välkomna och tog dem alla i hand när de stapplade fram mot honom.

“Vad ska vi göra nu?”, undrade de.

“Bränna resterna av huset och sedan grilla korv över glöden”, svarade han skämtsamt och började tälja en grillpinne.

De andra såg förvånat på honom. Då räckte han fram kniven till den som stod närmast honom.

“Jag har marshmallows också”, sade han och log.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.