Jezebels levnadshistoria (2002)

När människorna vid en tid blivit egensinniga, och följde irrläror och inte längre förstod att de var en del av den allomfattande moderns stora plan, sände hon en dotter att föra dem tillrätta igen. Detta var Jezebel.

1. JEHVA och skapelsen

Till att börja med fanns JEHVA och hon var allt. Hon var rymden och tiden och allt som rörde sej och var avskilt från varann. Hon var själva existensen. Hon var sin egen tid och allt var nu fast tiden gick. Hon var oändligheten och evigheten och ingenting.

Och plötsligt fullkomnades och inträffade IRYA och tiden och rummet sattes i rörelse. JEHVA växte. Hon kom till medvetande och fann sej vara världen. Hon var rörelse och kraft, och hon formade sitt kött till änglar så att de skulle tjäna henne och vara henne till nytta. I hennes kropp, av hennes kropp färdigställde de platser att befinna sej på. Detta är naturen i den stora alltomfattande modern. Runt henne slingrade sej en orm som var hennes hud och världens kant.

Och ormen dräptes, och en del av hennes kropp lösgjorde sej, föll i onåd och följde sin egen väg, skapade sej sin egen plats och sina egna planer. Hon som födde sej själv och dräpte ormen var Zebotha. Hon lockade till sej några änglar och tog dem till tjänare och kallade dem demoner.

Och när den stora moderns kropp var redo framfödde hon en gryning till sin avbild. Eva sattes till jorden för att uppfylla den med JEHVAs sanna ansikte och form och sprida hennes namn och lära. Hon sändes till jorden för att uppfylla den mäktiga moderns stora plan. Alla som föddes, och som kommer att födas, dör en dag, men de bevaras i moderns goda minne för att i apokalypsen förstå syftet med allt och ingå i den stora planen.

Det skall komma en tid då världen förbereds på fullbordandet. Den ofödda dottern skall födas bland kvinnorna på jorden. Zebotha ska återvända och vandra bland kvinnorna på jorden och en stor kamp kommer att utspela sej mellan kontrahenterna. Den ofödda dottern skall fullkomnas och upphöjas så att hon kan sluka världen. Då träder den stora planen i kraft och allt skall vara fullbordat.

2. Jezebels födelse och försvinnande

På den tiden då vårt land styrdes av Härskarinnan, hon vars namn ej må nämnas på det att historien skall glömma henne, förföljde man den alltomfattande moderns prästinnor och dräpte deras barn. Detta skedde då Härskarinnan bekände sej till Zebotha, en hednisk religion som hängav sej åt hor och synd och som förkastade den eviga moderns lära. Härskarinnan ämnade i sin grymhet utrota den oändliga moderns döttrar genom att döda alla barn under tretton år.

Och det var vid denna tid då en av moderns fromma prästinnor, Josefin, fann sej välsignad med gåvan och bar i sitt sköte det barn som skulle komma att leda oss alla. Josefin var fattig och ägde inget då hon vigt sitt liv att predika moderns lära. Hennes systrar i klostret samlade sina tillgångar för att hon skulle kunna föras i säkerhet. Härskarinnans soldater sökte regelbundet igenom alla kloster och tempel tillägnade den stora modern för att inga fler prästinnor skulle kunna födas.

Hon fördes in till staden Scarabem och lämnades ensam i den fattiga änden av staden där hon lyckades få husrum i ett fallfärdigt skjul på bakgården till ett värdshus. Där födde hon under svåra plågor sin dotter och tvagade henne i vatten och kallade henne Jezebel.

Samma natt väcktes hon av en ung flicka som arbetade på värdshuset. Hennes namn var Mina, och hon sade att soldater var på väg, att någon hade berättat att det fanns en moderns prästinna gömd i skjulet. Josefin flydde med sin dotter och när soldaterna kom stack de skjulet i brand som hämnd för att värdshuset hade hyst en flyende prästinna.

Josefin begav sej ut i vildmarken för att undgå upptäckt. Hon tiggde och fick hjälp av många kvinnor men jagades bort av lika många som var rädda för att straffas av Härskarinnans soldater. Till något kloster kunde hon inte bege sej, inte med sin lilla dotter, och hon kunde inte lämna bort henne, ty hon älskade det nyfödda lilla livet mer än sitt eget liv.

I många år irrade hon omkring mellan byar och städer i den vidsträckta. Och genom den stora moderns försyn lyckades hon överleva och hålla sin dotter vid liv.

Jezebel var en tyst och allvarlig flicka utan lekkamrater, ständigt hungrig och rädd att bli upptäckt av soldaterna.

När så Jezebel fyllde tretton och skulle invigas och bli en fullvuxen kvinna begav sej Josefin till byn Magala där hon hade några vänner hon litade på. Ceremonin som skulle utföras på vännernas gård förbereddes hela dagen och på kvällen verkade allt som det skulle. Inga tecken fanns att soldaterna var dem på spåret och Josefin började känna förtröstan. Äntligen skulle hon kunna återvända till sitt kloster med sin dotter.

När så mörkret och natten hade fallit och endast eldriten återstod av ceremonin sade Jezebel att hon var mycket törstig av den ansträngande ceremonin och gick till gårdens brunn.

Josefin blev orolig efter några minuter och sprang efter sin dotter. Hon stod då inte att finna. Mörkret hade uppslukat henne. Folket på gården sökte efter henne hela natten och i gryningen tvingades de inse att hon var försvunnen.

Josefin grät floder och sade att Härskarinnans soldater hade funnit Jezebel och tagit henne med sej under natten. Hon skrek och klagade att hennes dotter var död. Tröstlös och galen av sorg grät hon i tre dagar och tre nätter. På den fjärde dagen tystnade hon plötsligt. Därefter såg man hur hon sprang tvärs över gården och kastade sej med huvudet före ner i brunnen där hon drunknade innan någon hann komma till undsättning.

3. Jezebel återvänder och sprider den stora moderns lära

På det femtonde året efter sitt försvinnande återvände Jezebel till sina hemtrakter. Hon var inte död. Hon samlade istället i ett hemligt läger lärjungar och prästinnor som följde den stora moderns lära.

Jezebel var nu mycket vis och lärd och kvinnor samlades i stora skaror runt henne under de följande två åren. De äldsta lärjungarna kallades apostlar och var sju till antalet: Salomé, Ismene, Inanna, Hekate, Pelene, Maya och Ninlil.

På sin trettioårs-dag samlade hon alla lärjungarna och talade till dem. Hon sade att det nu var dags att gå in i Scarabem och förkunna den stora moderns lära. Folket måste frälsas från Härskarinnans hednakult. Hon sade till lärjungarna att de nu kände de sju lärjungarnas olika tankar och idéer om hur man bäst skulle följa den stora moderns lära, och att de nu skulle välja den apostel som bäst passade henne. De troende och Jezebels följeslagare var vid den här tiden 429 kvinnor. Så delade lärjungarna upp sej: Salomé fick 101 lärjungar, Ismene fick 87 lärjungar, Inanna fick 67 lärjungar, Hekate fick 64 lärjungar, Pelene fick 51 lärjungar, Maya fick 50 lärjungar och Ninlil fick 2 lärjungar. Jezebel undervisade sina apostlar och de undervisade sina lärjungar.

Salomé var den blå aposteln och den som av Jezebel hade utsetts till hennes efterföljare. Hon var den mest lärda av de sju och en av dem som följt Jezebel allra längst. Ismene, den röda aposteln, delade Jezebels nattläger. Hon hade det vildaste hjärtat och var den mest hängivna av de sju. Hon var inte lika lärd som Salomé men hennes passion för läran lockade många lärjungar till hennes del av lägret. De övriga apostlarnas färger var: grön, gul, orange, rödbrun och svart.

I lägret talades mycket om den svartklädda Ninlil och hennes två lärjungar. Många ville att de skulle sändas bort, men Jezebel sade att de skulle stanna. Ismene sade att Ninlil var en hedning och tyckes kunna mer om Zebothas lära än om den stora moderns. Hon brydde sej också mer om världsliga njutningar än det av den stora modern påbjudna asketiska livet. Många hotade med att själva ge sej av om inte Ninlil lämnade lägret. Den som talade ivrigast i denna fråga var Ismene. Jezebel lugnade henne och talade länge om detta, och till slut accepterades Ninlil motvilligt av de andra. Jezebel tycktes fäst vid Ninlil som hade varit hennes vän längst av alla. Ninlil var den enda som trotsade och sade emot Jezebel. Detta var högst lärorikt, då deras samtal utkristalliserade Jezebels tal och slipade bort de tvetydigheter som fanns i den eviga moderns lära.

När allt så var förberett tågade Jezebel med sina följeslagare in i Scarabem där de tog kontroll över stadens heliga byggnader, särskilt Härskarinnans stora Zebotha‑tempel. Där förkunnade de den eviga moderns ord för dess församlingar.

Och med tiden kom stadens kvinnor att bekänna sej till Jezebels lära medan Zebothas hedniska lära försvann från staden. Detta spred sej över landet, genom byar och städer, tills endast Zebatem, landets huvudstad, återstod, ty där var Zebotha alltjämt den härskande gudinnan.

4. Jezebel konfronterar Zebotha

När så Jezebel med sina apostlar och lärjungar befann sej utanför den stora staden Zebatem kom en natt den mörka avfällningen Zebotha till Jezebels nattläger. Alla de andra sov men Jezebel kände den svarta närvaron och vaknade.

Jezebel kände genast igen henne som ormdödaren Zebotha, den oäkta dottern, och de gick undan lägret för att ingen skulle fyllas av Zebothas mörker.

Zebotha frestade henne och visade på alla nöjen och makt hon kunde ge Jezebel om hon bara tog plats vid hennes sida. Zebotha kallade Jezebel sin syster och att hon länge väntat på att få möta henne. Hon ämnade utmana och ta makten från den stora modern.

Jezebel ansåg dock att modern var det högsta och den rättmätiga härskarinnan av universum, varför ska hennes barn opponera sej mot den ordningen. Zebotha talade då med sedan länge bortglömda ord om hur den stora moderns plan en gång kommer att innebära undergång för oss alla. Något kommer gå fel och det är vi som måste ställa allt till rätta.

Jezebel sade att hon inte ämnade lyssna till detta hädiska tal från den onda ormdödaren, den som modern en gång redan straffat och lämnade därför Zebotha i mörkret.

När Jezebel återvände till lägret fylld av onda aningar såg hon demoner hålla hennes apostlar som fångar medan Zebotha elakt leende försvann in i nattmörkret med Jezebels älskade Ismene över axeln.

Jezebel rusade efter med väldiga steg och när de övriga lärjungarna hann i kapp stod hon framför en gigantisk eld och stirrade in i den. Därinne stod Zebotha och i mitten, som skyddad av en osynlig kupol låg Ismene.

Zebotha talade länge och försökte övertala Jezebel att sälla sej till hennes sida. Jezebel vägrade och vredgades.

Till allas förfäran klev då Jezebel rakt in i elden och vandrade mot Ismene. Alla skrek och grät och trodde att nu dör hon. De bad att hon skulle komma tillbaka ut ur lågorna och inte offra livet för Ismene.

Jezebel lyssnade inte på dem och tyckes märkligt oskadad av de rytande flammorna.

Zebotha såg detta och antog Ismenes skepnad och mötte Jezebel halvvägs ut i säkerhet. Jezebel såg först inte hennes trollkonster utan tog hennes hand och började vända tillbaka. Hon ansattes av många kval och underligt tal från den falska Ismene. Då såg hon att det inte var Ismene utan hennes spegelbild. Zebotha återtog sin skepnad och elden flammade upp med ett så starkt sken att de församlade därutanför var tvungna att titta bort.

När skenet tonat ner såg de Jezebel stå där med Ismene i armarna. De var båda i säkerhet och av Zebotha fanns inget spår.

5. Jezebel och templet i Zebatem

När dagen för det stora intågandet i Zebatem hade kommit kläddes apostlar och lärjungar i sina färger och de tog med sig sina få ägodelar och djur för att sprida den stora moderns lära i staden.

De tågade in från sju håll. Från sex håll de sex färgade apostlarna och deras lärjungar och från det sjunde endast Jezebel, Ninlil och hennes två svartklädda lärjungar Arina och Kesha.

Många välkomnade deras ankomst och gav dem mat och vin och många bekände sej till den stora moderns lära. En hord människor slog följe med dem på deras marsch rakt mot stadens mitt där det stora Zebothatemplet låg.

När de kom fram till templet stormade svarta Zebotha‑soldater ut ur templet och anföll Jezebel och hennes lärjungar. 300 av de trogna dödades på det stora torget som omgav templet och 100 av dem drevs på flykten. Apostlarna och några av de övriga greps och fängslades.

När Jezebel och Ninlil såg detta tänkte de först fly men Jezebel sade att hon inte kunde överge sin flock.

De fångades då också av soldaterna som frågade om hon var Jezebel, deras ledare. Jezebel ansattes då av tvivel och sade att hennes namn var Sinika. Ninlil såg besviket på henne medan vakterna förde bort dem. Jezebel ångrade sej då och sade att det faktiskt var hon som var Jezebel.

Jezebel fördes till en egen fängelsehåla medan de andra apostlarna sattes bakom lås tillsammans.

De fördes sedan efter tre dagar av umbäranden och plågor upp till härskarinnans tempel där de förhördes och dömdes. Jezebel sade att all skuld var hennes att apostlarna inte hade någon del i de beslut hon fattat.

Härskarinnan dömde så Jezebel att offras till Zebothas ära och var beredd att låta de andra gå fria om de aldrig nånsin försökte sprida det hon kallar den falska moderns lära igen. Missmodiga och skamsna föll de till föga och släpptes därför fria.

Jezebel fördes tillbaka till fängelsehålan i väntan på döden vid nästa offerhögtid. Salomé lyckades muta en vakt och släpptes in flera gånger under den följande veckan. Under denna tid dikterade Jezebel ett långt tal som Salomé skrev ner och lyckades smuggla ut.

På avrättningsdagen fördes Jezebel efter en hednisk ritual naken, så när som på en ögonbindel, och insmord i blod och vin som Zebothakultens seder föreskrev genom staden med en krona av horn på sitt huvud. Hon drevs tillsammans med andra offer utmattad genom de trånga gatorna av soldater med piskor och påkar.

En stor folkmassa följde processionen och i tumultet som uppstod i den labyrintiska staden tappade snart lärjungarna bort sej och när Jezebel närmade sej templet var hon ensam och utan någon vid sin sida.

Ensam fördes hon fram till galgen i centrum av härskarinnans helgade tempel. Prästinnorna lade snaran om hennes hals och utförde de sista ceremonierna.

Jezebel, som inte visste att hon var övergiven, ropade till sina lärjungar och gav dem instruktioner och berättade hemligheter som hon ännu inte hade yppat. Inte förrän i allra sista sekunden lyckas Salomé smita in i templet och se Jezebel gråtande stickas i buken med en lång dolk.

Hennes sista ord blev: Jag dör för era synders skull.

När Salomé återvände till resterna av lägret fann hon de andra apostlarna där. Ismene var galen av sorg och skrek och grät. Hon anföll Ninlil och anklagade henne för att orsakat Jezebels död. Ismene kastade sej över Ninlil och försökte döda henne. I tumultet och chocken hann ingen göra något förrän det var för sent. Men det var Ninlil som reste sej upp och lämnade med bestämda steg och hatfylld uppsyn Ismene liggande död framför de andras fötter.

Ismene begravdes på en hemlig plats av de andra och utropades till helgon och martyr innan de begav sej iväg för att undgå förföljelse av soldaterna.

När de nästa dag när de stannade för att vila fick de höra av en budbärare att härskarinnan, hon som ej får nämnas vid namn, var död. Det sägs att tre kvinnor klädda i svart ska ha tagit sej in i templet och offrat henne till Zebotha liksom Jezebel offrades.

Månader senare, när de återupptagit spridandet av den stora moderns lära, får de höra andra rykten. Det sägs att det var Ninlil, Arina och Kesha som dräpte härskarinnan, och det sägs att de har grundat ett nytt hemligt tempel i Zebatem, där de lär ut en ny lära.

Lärjungarna spreds efter hand över landet och de lyckades sakta men säkert sprida den oändliga moderns ord till alla och envar. Tålmodigt väntade de många år på att Jezebel åter skulle bli levande och därigenom uppfylla profetian om den ofödda dottern, hon som skall förebåda apokalypsen.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.