Kända fakta rörande Andreij Chezenkovs beryktade anteckningsböcker (1996)

Andreij Chezenkov kom skrikande till världen 1947, och skrikande lämnade han den 1974, då han dog i en bilolycka. Däremellan hade han dock varit ganska tyst. Först när han var död visade det sig att han faktiskt hade haft något att säga.

I hans skrivbordslådor hittades en mängd anteckningsböcker (närmare bestämt trettiofyra stycken), fyllda med texter om partikelfysik. De innehöll även en stor mängd välskriven poesi. Mannen som fann böckerna var en av Andreijs få vänner, och han insåg vilken kraft det bodde i de geniala essäerna.

Att hitta ett förlag som ville publicera, var inte svårt; snarare tvärt om. Ryktet hade spridit sig om vad som fanns i texterna, och i några dagstidningar påstod man att i slutet av den nionde boken fanns en matematisk formel, en ekvation som beskrev universums skapelse.

Vännen som funnit de, till det yttre, ganska oansenliga anteckningsböckerna, fotostatkopierade tjugo av dem innan han fick slut på papper. Det var då sent på kvällen, och han kunde inte köpa nytt förrän nästa dag. Han tog med sig kopiorna hem, men lämnade oturligt nog kvar originalen på sin arbetsplats, eftersom han tänkt fortsätta kopiera dem dagen därpå.

Den natten satt han vaken, och läste, något som han upplevde vara sanningen om allt, och han påstod senare att han hade lyckats förstå meningen med livet. Om det var sant eller inte, är svårt att säga, men däremot är det bevisat att det fanns detaljerade beskrivningar för hur man skulle bära sig åt för att förstå, och framför allt, visualisera, de fjärde, femte, sjätte och sjunde dimensionerna (de andra nitton nämndes bara i förbigående.)

Andreijs vän, som inte var särskilt beläst, och därför inte kunde misstänkas för att hitta på, lyckades sedermera genom hypnotisk terapi minnas brottstycken av texter som rörde “Hyperrymden” (ett mångdimensionellt rum som enligt vissa forskare omsluter vårt universum.) Han kunde också förmås att läsa upp såväl långa rader av komplicerade ekvationer, som oerhört välskrivna dikter och prosapoem.

Vad hade hänt med anteckningsböckerna under natten då vännen satt hemma och läste, är det väl än i dag ingen som riktigt kan förklara. Teorin om spontan självantändning avvisades, och man ansåg allmänt att någon helt enkelt tagit sig in i byggnaden och bränt upp böckerna. Allt som återstod var emellertid bara aska.

Vad som hände med kopiorna, skulle under normala omständigheter inte förefalla särskilt övernaturligt, men i det här fallet är det många som tror att det var fråga om någon sort av gudomligt ingripande. Om det var ödet, eller bara tankspriddhet orsakad av att ha suttit uppe hela natten och läst, som gjorde att vännen slängde kopiorna i soporna, och istället tog med sig de gamla dagstidningarna han egentligen tänkt slänga, är omöjligt att veta.

Mannen själv hävdade senare, då han återhämtat sig från den psykos han drabbades av då han kom till sitt kontor och upptäckte vad som hänt, att han hela tiden på väg till jobbet, visste att han hade slängt kopiorna; han beskrev en trans‑liknande känsla, och sade sig handlat utan egen vilja.

Trots många försök att minnas, genom hypnos och andra, mer okonventionella metoder, har mannen inte lyckats minnas mer än ett fåtal sidor av korta stycken och lösryckta fraser. Det enda helt kompletta materialet är några dikter, och sju av de förut nämnda matematiska formlerna (som fortfarande studeras av forskare över hela världen).

Eftersom böckerna hela tiden blev mer och mer avancerade, har en mängd rykten uppstått om vad som fanns i de fjorton volymer mannen aldrig läste. Många anser att där fanns en ekvation som sammanfattade hela universums existens. En känd författare har också hävdat att universum skapades i samma ögonblick som Andreij löste ekvationen. Några forskare som jobbat med de bevarade formlerna, säger att han förmodligen har formulerat en teori som beskriver “Supersträngarna” och hur de kan vara materia, energi och tid, samtidigt. Eftersom ingen verkligen har läst böckerna kan man dock anta att samtliga rykten är osanna.

Vännens tillstånd har förvärrats, och han befinner sig numera på en privatklinik för mentalsjuka, där han desperat försöker hitta en portal till ett annat universum.

Böckerna och deras innehåll verkar sålunda vara förlorade för mänskligheten.

Var Andreij själv befinner sig återstår att se.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.