Kvällens händelser (2000)

Det var tre pojkar med varierande längd på skäggen som en kväll skulle ut på lokal. Men först satt de och drack sej modiga hemma hos den som hade kortast skägg och största förhoppningarna om att träffa en flicka. Där pratade de en stund om tidigare besvikelser innan de snart insåg att de borde undvika ämnet eftersom det var så deprimerande.

När de väl kom ut till lokalen bjöds på dans och dryck. Flickorna var söta och hade ganska lite kläder på sej. De dansade utmanande framför de skäggiga pojkarna, men det var också allt.

Pojken med störst förhoppningar och kortast skägg pratade med alla flickorna. Men det enda de sa till honom var: släpp mej, släpp mej.

Pojken med längst skägg och minst förhoppningar på att träffa en flicka, träffade en flicka. Hon ville nästan följa med honom hem, men hon ångrade sej i sista stund.

Pojken med näst längst skägg och näst minsta förhoppningarna om att träffa en flicka satt mest och såg på, oförmögen att göra annat. Han var nöjd ändå eftersom han ville bli konstnär och behövde lida lite innan det var dags att gå hem.

Och tillfällen att lida fanns det gott om under kvällen.

På vägen hem blev de retade av en yngre helt oskäggig pojke som kallade de skäggiga pojkarna för skäggiga gubbar. Flickan som tänkte följa med det längsta skägget hem retades också och försökte stjäla en tröja av den med kortast skägg och de största, vid det här laget dock fullständigt krossade, förhoppningarna om att träffa en flicka. Hon cyklade iväg med den yngre oskäggige pojken men lämnade som tur var tillbaka tröjan innan hon for.

De skäggiga pojkarna kände sej nedslagna av den misslyckade kvällen och tog en bulle hem. Fast enligt bullechauffören så var det ingen som sa bulle längre. Det var bara något som den yngre oskäggige pojken tutat i de äldre skäggiga pojkarna för att de skulle framstå som fån. Fast det det skötte de så bra själva, så det var alldeles onödigt.

Innan de skäggiga pojkarna skildes åt bestämde de att de skulle träffas nästa dag och göra om alltihop i hopp om att det denna gång skulle gå bättre. För kanske finns det nånstans tre söta flickor som bara väntar på att de tre skäggiga pojkarna ska komma i deras väg.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.