Mannen i trädet (1998)

En gång, på den tiden då galenskap lika gärna kunde vara ett tecken på visdom som ett tecken på sjukdom, satt en man högt uppe i ett lummigt träd. Folk som passerade ropade till honom och undrade vad han gjorde och vad han såg. Det enda han emellertid svarade var att han ville bli lämnad ifred.

Till en början var detta vad man gjorde, alla tänkte att mannen snart skulle tröttna, ta sitt förnuft till fånga och klättra ner ur trädet. Men när dagarna blev till flera veckor spreds ryktet om honom, och alla sade att han var ett orakel.

Folk färdades långväga ifrån för att få se den vise mannen som satt i ett träd för att utröna sanningen om världen. Man ropade till honom och bad honom tala till dem, men han satt bara där outgrundligt tyst och tog ingen som helst notis om dem därnere.

Kyrkoherden kom också till honom för att tala om religiösa ting. Vad betydde trädet? Sonade han kanske begångna synder däruppe, som Jesus på korset; eller ämnade han bli ett pelarhelgon som Simon Stuliten? Mannen svarade inte, och någon av de äldre bönderna mumlade något om en ekorre i världsträdet Yggdrasil som hade burit budskap mellan världarna i de gamla Asalegenderna. Prästen avfärdade mannen i trädet som en galen hedning och byborna började kalla mannen för Ratatosk.

Veckorna fortsatte att rinna förbi och mannen blev allt magrare och ynkligare där han klamrade sig fast i grenarna. Alla undrade om han åt något däruppe eller om han ämnade att svälta sig till döds. Man försökte övertala honom att komma ner, åtminstone för att äta något, men man fick som vanligt inget svar.

En natt försökte två druckna drängar klättra upp i trädet, men de kom inte längre än halvvägs förrän mannen tömde exkrement och urin över dem så att de svärande fick klättra ner och springa därifrån. De talade senare om hur mannen hade suttit och sugit och gnagt på trädets stam.

En annan natt svepte en kraftig storm över bygden och då fick en bonde som letade efter en bortsprungen gris syn på hur mannen låg nere på marken under trädet. Förvånat tittade bonden på mannen som sakta satte sig upp och såg sig omkring. Därefter började han försiktigt att med stela leder och svaga muskler klättra upp igen. Folket i trakten hade roligt ganska länge efteråt när de talade om hur Ratatosk hade blåst ner ur sitt träd under ovädret.

När hösten kom gulnade löven och det var frost i gräset varje morgon. Alla var säkra på att mannen skulle klättra ner nu när löven började falla. Man väntade tålmodigt, och samma dag som den första snön föll hörde man hur en rosslande röst ropade däruppe i det nakna trädet. Det var mannen som försökte säga något. Folk kom springande för att få höra vad han ville. Det visade sig att han med svag röst bad om ett rep. Han behöver hjälp att ta sig ner, antog man och en av männen därnere hämtade ett rejält rep. Han klättrade upp till den utmärglade och blåfrusne mannen för att ge honom repet. Mannen tackade och sade att han nu klarade sig själv. När han återigen satt ensam i trädet började han till de församlades besvikelse att surra fast sig vid trädstammen. Han tänkte uppenbarligen stanna kvar däruppe hela vintern. Folk suckade och ryckte på axlarna. Vad kunde de göra?

Snön blev djupare och kylan allt strängare. Mannen i trädet försvann under en tjock snödriva. Folk glömde att den stora vita knölen i trädet var en människa. Det berättades visserligen historier framför de öppna spisarna om en galning som trodde att han var en ekorre och bodde i ett träd, men ingen tänkte på att dessa historier faktiskt var sanna.

Så när våren kom och några barn hittade mannens av fåglarna renätna skelett fastbundet i trädet, mindes man bara diffust vad som hade hänt sommaren innan. Prästen sökte länge efter ett namn i sina kyrkoböcker eftersom ingen tycktes minnas vad han hade hetat. Han fann dock inget spår av mannens identitet, så man skrev helt enkelt Ratatosk på det oansenliga vita träkors som restes över mannens grav.

Det hade varit många närvarande vid begravningen, och bänkarna i kyrkan hade inte räckt. Alla som hade hört det talas om mannen i trädet var där. Kanske hoppades de in i det sista att någon sorts förklaring skulle uppenbara sig för dem.

Så skedde emellertid inte. Vad mannen i trädet haft för sig förblev en gåta. En känd konstnär kom från en avlägsen stad för att själv försöka förstå mannens avsikt. Han klättrade beslutsamt upp till repet som fortfarande hängde kvar, och satte sig för att vänta på en uppenbarelse. När han tre dagar senare somnade och föll ner ur trädet, bröt han foten och åkte svärande hem till staden igen.

Sex år senare knäcktes trädet på mitten av ett häftigt snöoväder. En bonde gjorde ved av det och berättade sedan gärna historien om Ratatosk medan han njöt av värmen framför den öppna spisen.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.