Kategoriarkiv: 2002-2008 Abarth Lundhs proklamationer

2002-2008 Abarth Lundhs proklamationer

Mothkyrkan av de sista dagarna är en religiös övertygelse som figurerar i kortfilmen ”Herr Egils Apostlar” (som jag gjorde tillsammans med Fred Andersson). I filmen förekommer ett medlemsblad med märkliga proklamationer och dikter som jag skapade. Dessa undertecknades av mothkyrkans visionär Magus Imperditus Abarth Lundh.


Klicka här för en innehållsförteckning med alla proklamationer.

Dimman och ensamheten (2003)

Ur Mothbladet, 2003.

Från min mormor fick jag orden om dimman och ensamheten. Jag kände det som om hon hade rätt. Hon hade nog rätt jag är inte säker men ibland känns det så.

Hon sa att dimman innehåller dimma, och ensamhet om man är ute och går själv. Det var nog helt sant. Jag vet, det låter otroligt, men dimman är en portal till astrala plan.

Borta är min mormor men inte var hon borta i huvudet. Hon visste vad dimman var. Imma med de. Det var vad det var och det sa hon till mej innan hon försvann.

På anstalten eller rättare sagt institutionen törs dom inte prata om dimman, dom blir bara så törstiga. Men jag vet det min mormor sade till mej. Jag kan en hel del om dimman, jag dillar inte bara, det är som det är och inte som det var.

Kvar i minnet efter dimman finns min mormor, och hon råder mej att inte gå vilse, att välja rätt i dimmans korsningar där hon sa att man har ett val att göra.

I korsvägens valmöjligheter finns fyra val och sen kan man ta andra vägar, allt är symboliskt såklart, men om man bara vet vad man vill och vart man är på väg kommer Mothrzokks vilja att uppenbara sig och leda dig rätt. Neoynglen finns i dimman, dimman är Mothrzokks folkandedräkt, vi skall alla hylla dimman, dimman är vårt ursprung, och till dimma skall vi åter varda.

DIMMA DIMMU DHAMMA!

Angående Flux-skärmarnas utbredning (2003)

Ur Mothbladet, 2003.

I rymdens mörker finns partiklar av oanad storhet rester av Mothrzokks senaste måltid. Dessa kan med lite god vilja infångas och användas i de kraftceller som ritats och konstruerats av Pastor Baltasar. Med hjälp av dessa kan vi utforska rymden på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Bäste Herr Egil har själv berättat om sina fantastiska upptäckter.

Det var i början av april som han första gången fick syn på de mäktiga Flux-skärmarna. Han hade ätit middag och stod och diskade då en signal från övervakningsutrustningen gjorde honom uppmärksam på något mystiskt. Han väntade sig ett budskap från den store och ende Mothrzokk, men fick bara en liten viskning i öronen. Denna viskning kom från Zabaszack-el-Noselock, den yttre ringens försvarare, ett av de 5 miljoner 795 tusen neoynglen.

Ute runt Oorth-molnet svävade gigantiska skärmar och både reflekterade, skyddade och utsände strålning. Det var Flux-skärmarna. Herr Egil ringde genast upp sin vän och broder Pastor Baltasar för att berätta den fantastiska nyheten. Pastor Baltasar var dock ute och cyklade i vårregnet så han hörde inte telefonen. När han kom hem efter många timmars dörrknackande fick han dock den fabulösa nyheten om vad som fanns där ute i rymden.

Tillsammans satt Herr Egil och Pastor Baltasar och betraktade Flux-skärmarnas utbredning genom ett teleskop byggt av gamla Trocaderobottnar. De satt förbryllade och förstummade. Var detta ett verk av den onaturligt bra Mothrzokk? Vad skulle allt betyda och vad hade de för uppgift?

Shamma Shamalla (2004)

En psalm från Mothkyrkan av de sista dagarna, text och musik av Magus Imperditus Abarth Lundh.


En gång var vårt liv så ensamt och allt kändes svart
hoppades att världen skulle ändras och se hur det vart

Med svansen i vädret och nosen i skyn
kom in i vårt liv och förändrade vår syn

Han visade oss kvarnen och malandets kraft
och rensade bort eländet och olyckan vi haft

Med svansen i vädret och nosen i skyn
kom in i vårt liv och förändrade vår syn

Uti rymden simmar neoynglen varje natt
och tänk om man vore en liten, liten katt

Med svansen i vädret och nosen i skyn
kom in i vårt liv och förändrade vår syn

Shamma Shamalla Shamamasarin
Shamma Shamalla Shamamasarin

Med svansen i vädret och nosen i skyn
kom in i vårt liv och förändrade vår syn

Shamma Shamalla Shamamasarin
Shamma Shamalla Shamamasarin

Vers: C Am G C

Brygga: G C G C G C D G

Refräng: G E G C

Maskmörkret (25+345/7) (2005)

Ur Mothbladet, 2005.

Mörkret faller just nu hårt utanför fönstret och för en Magus Imperditus är det tungt och jobbigt att inte få se ljuset på så många timmar.

När jag klättrade uppför ShBYLYM mot den högsta SPYRWTh strålade Mothrzokks anletesljus ner över mej och jag var lycka och eld i andlig gas som antändes till plasma, det högsta tillståndet. Jag brann och fann att jag skulle återvända, min tid att förenas i kvarnen med MOTHRZOKK var inte ännu.

Jag flöt ner till MRQZ vår härliga jord och det var så jag steg till den milda grad att jag blev Magus Imperditus. Det är minsann inte alla som klarar det. Så lite applåder vore på sin plats. Jag hade blåsor över hela kroppen när jag landade. Hett är det hos den högste och vi människor har ju tyvärr inte neoynglens tåliga hus. Inte deras hud heller.

Hud som hus, nu var det ju Mask-Mörkret (25+345/7) jag skulle skriva en betraktelse om. Det sveper in från de yttre ringarna runt (kanske-) planeten Xena (2003 UB313) och träffar oss på jorden med början nu i augusti 2005. Hur länge det kommer vara kan ingen svara på.

Men jag har inte glömt senaste istiden. Då var det mörkt och kallt utav bara fasiken. Det var också ett Mask-Mörker (25+344/7) som passerade och livet på norra halvklotet stoppades i frysboxen. Det var exakt 11.000 år sedan, den 20 augusti, strax efter midnatt det hände. Och fort gick det.

Vissa (icke människor) jag känner överraskades och deras farkoster är fortfarande infrusna i isen på Grönland. Det skedde så plötsligt mitt under Den Vilande Glädjens Dag då de var där på semester från sin bas på Antarktis att de inte hann blinka. Det är en metafor alltså, det förekommer inga blinkningar i deras art. De ser på andra sätt.

Men! Nu till vår tids Mask-Mörker (25+345/7), det är här och det går inte att förneka. Studiet av Flux-skärmarnas utbredning som jag satt Pastor Balthasar och hans överordnade Herr Egil på får vänta tills sikten blir klar igen.

Många kanske undrar om vi ska vara rädda. Men icke det vi skola! Mothrzokk har i sin oändliga visdom sänt oss medel att undkomma faran. Ja, om det blir en ny istid kan vi inte stoppa det, men det omedelbara hotet av tusen miljarder partiklar mörk-mask-materia kan vi undslippa.

Skulle vi människor fortfarande ha levt på denna planet om det inte vore för silverfoliens underbara kraft?

Jag tror inte det och det är det första vi lär oss i Mothkyrkan. Det viktigaste är inte att ha ett altare hemma, du behöver inte ha den heliga boken Liber Mothrzokk, eller ens en kvarn hemma. Bara du har en rulle silverfolie. Det skyddar mot allt.

Även Mask-Mörkret (25+345/7) går att stoppa! Så om kvällarna, när mörkret faller och det känns så där ensamt och kulet, ta då fram en kopp te, fodra kepsen med folie och knapra i dej lite tjex och brieost. Då kan du lugnt vänta på att faran ska dra över.

Kom ihåg: När det är ljust ute är det ofarligt, när det är mörkt, foliekeps på.

Drick mycket te och undvik inhalera människornas falska neoyngel så att ni börjar kravallhosta som min granne gjort nu i tre veckor.

Abarth lever för er skull! (2007)

Jag har sett elden, slickat i mej den som anti-isglass, rivit bort skalet från facklan och sett den sanna förtärande, renande elden. Jag är den enda i församlingen som brunnit likt ett brinnande får som faller från himlen med benen uppåt. Det har gett mej insikt.

I dessa tider då vi ännu lever ska en sanning uppenbaras. Den ska vara bar och sticka upp mot dom som inte vill se den. Byråkraterna, de som ordnar och sätter information på plats, ska vara de som vänder sej mot sanningen. Ty sanningen, ELheloHIM, är KVARNEN! Kadusch-ra-Khonshu! Babaooouh! Ordning skall falla och malandet ska möta oss alla, det är frälsningen MOTHRZOKK lovar oss alla.

På väggen har ljuden spikats fast och genom fönstren strömmar stillnande atomer. Men jag, som färdats åter från det högsta för er skull, störs inte nämnvärt av sådant. Bara när jag är på dåligt humör och ska sova.

Den svarta hunden! Huden är vit, men till det yttre ytterst svart! Den hemsöker mej om nätterna, eller i alla fall på morgonen, då den äter heligt mald köttfärs, den rena gudomliga födan av MOTHRZOKKs kropp. På så sätt är den god. Den förespråkar också kaos. Det är en god hund. Den är vår kyrkas framtid. Jag kan inte avslöja dess namn nu. Skäms på er om ni blir nyfikna! Det är elden som talar! Lyssna och lär!

Det går brandkårar längs ryggen när jag tänker på svärtan hunden är behäftad med.

Flappa-flappa-flappa, är bestens hälsning!

Må kvarnen mala oss alla!

Om öroninflammation I (2007)

Entropin sprider sej som bakterier i örat. Den sväller och värker och vill ut. Livet, som en inflammation, vill spränga hinnan som utgör gränsen för vad vi uthärdar, gränsen för vad vi får veta. Expansionen är vad vi kallar liv och det är sedan syndafallet för fyra miljarder år sen, alltså då varelser började existera fysiskt, något som alltid medför smärta.

Det är en grym metod konstruerad av kvantmekaniken, även känd som slumpen, och människan Werner von Heisenberg som gör att vi utvecklas i blod och var till de varelser vi var och är och skall bli. Evolutionen är styrd av matematikens lagar och gör att vår utveckling innehåller ett statistiskt mål. Det är sanningen bakom köttets fraktala deoxiribonukleidsyra.

Denna dolda kunskap är allt och kan bara inses genom självinsikt och genom att leva det värkande blödande livet till fullo. Problemet är bara att följa med tills utvecklingen, läkandet av hinnan, är fullbordat. Svårigheten ligger i att hitta vägen till den dag då livet inte är smärta, blod och sönderfall. Målet är den dag då livet är fritt från blod och trasighet, fyllt av en oändligt symmetrisk kedja av slutsatser.

Magus Imperditus Abarth Lundh


Kommentar: Skrevs 2007 under våldsam tristess på jobbet.

Se mötet upplösas nöjsamt (2008)

Min kråka mjuk
hänger över staketet
med näbben blodig
vid träflisornas mellanrum


(Begrunda och dra lärdom av den dolda sanningen. Kommen långt längs upplysningens väg symboliserar dikten en viktig lärdom inför upplysningen och malandet. Mina ord leder till elden, som gnistor i ert inre, blås på dom och ge dom liv, elda upp er och tänd på varann. Se där en ledtråd till diktens innebörd. Coitus som en väg mot det högsta har alltid utforskats hårt och gärna av Mothkyrkans församling. Även om Mal-Anna inte är till hands på det sättet längre.)

Förklaring av min ståndpunkt just nu (2008)

Jag känner värmen från min sömnlösa natt sprida sej i magen som magma. Det bubblar och puttrar gemytligt, men är redo att eruptera vulkaniskt. Men en bulle jag åt i morse, smörgåsbulle snarare, med ost, skickade skälvningar längs förkastningssprickan. Oroligt. Mothrzokks gula exkrement vällde ut i porslinsskålen och sändes till Träckstaden.

Slavlägret är omgärdat av stängsel. Men jag har utarbetat en flyktplan. Jag har varit på utsidan, bränt min hud, och jag ska ta er alla med till solen, Mothrzokks själ, det högsta. Jag ämnar rapportera om mina kartläggningar och framsteg, dolt för den som inte förstår, som en fyr för den som följer mej.

Min vän och församlingsbroder Pastor B. är sändebudet på jorden, jag är länken, gångvägen ni bör vandra, frukten ni bör skala med fast och varsam hand. Ta mej hårt i handen och jag visar er ljuset.

Abarth Lundhs bevis

Anral-Gan (2008)

Naglarna växer okontrollerat. Dom skenar och växer framför mej på nätterna medan jag sover, på dagarna medan jag skriver. Det vita taket skjuter ut från fingertopparna och det kliar under dom så mycket att jag fantiserar om att ta nålar och sticka in och rafsa runt tills det blöder så klådan rinner ut. Månen har absolut inget med saken att göra, jag ville bara nämna den, det ger nämligen tur. Alltihop symboliserar syndafallet, vårt personliga sönderfall, avvikelsen från det oföränderliga. De växande naglarna påminner om döden som ständigt pressar ut avfall ur kropparna. De sköra utväxterna, som så lätt spricker, är en påminnelse om skörheten och förgängligheten i våra kroppar. Naglarna, som i övrigt är oanvändbara, manar oss att ständigt sikta uppåt mot den strålande elden som är det högsta, Mothrzokks magsyra och även amreps. Naglarna skrämmer mej där de växer så okontrollerat – samtidigt som de lockar med den yttersta njutningen… Alltihop ger mig rysningar och knotterhud. Jag känner naglarna tränga ut ur huden som tio små kliande senipar. Måste hitta något vasst nog att kastrera dom med. Fatta mod, jag är Magus Imperditus Abarth Lundh.


Bilden ovan är ett faksimil av det handskrivna brevet till Pastor Balthasar som beskriver beviset.

Jag samlar mej fortfarande inför ljuset (2008)

Inom mej finns hemligheter. Det är bland annat sanningen om Sfinxens näsa. Men det är inte dags att avslöja detta ännu. Jag vandrar som människa bland människor. Det går inte så bra. Det gnäller och skaver i min själ. Jag är större invärtes än utvärtes. Mitt jag spiller ut i rymden och jag gillar inte när jag läcker. Något är snett i tillvaron när man tvingas forma sej i ställningar man inte tycker om. Den här världen går mot KVARNEN och allt skall malas till Mothrzokks nya lekamen. Men tills den strålande gloriska dagen måste vi ansa våra skägg och sprida ett lagom accelererande kaos i vår tillvaro. Så jag börjar med en liten sång jag skrev vid busshållplatsen idag och ännu inte hunnit framföra för Pastor Balthasar: B’apa-Zapp, B’apa-Zapp, bubbelibabbeli B’apa-Zapp! Mina jeans är tvättade men oanvända, ety mina svarta kostymbyxor, panikinhandlade i helgen, beklär mina ben. Nu sover inte Den Svarta Besten än på länge. Men den är inte här just nu. Ändå kan jag inte berätta om den ännu. Ni måste vänta. Allt kommer i sinom tid. En plan formar sej i min brinnande jordiska hjärna. Flux-skärmarna fokuseras och ett tal närmar sej. Tills vidare sjunger vi glatt: B’apa-Zapp, B’apa-Zapp, bubbelibabbeli B’apa-Zapp!

Väx tärna, lys! (2008)

Sirotilken blommar. Knopparna har slagit ut och sprider sin omisskännliga doft i rummet. Kronbladen dryper av fukt och jag måste vattna flera gånger om dan. Men det är ett kärt besvär. Det är den vackraste av alla orkidéer jag har här hemma, den gör mej alltid hänförd och stum. Den söta nektarn kittlar min tunga fastän jag vet att jag kommer få träningsvärk i morgon. Varje knopp har sin egen unika teckning, och man kommer för alltid att minnas sina favoriter. Den fuktiga doften gör mej yr. Jag vill sluka Sirotilkknoppar som vore det Peyote som tar mej till en annan världsnivå. Det är vår heliga växt – vars kraft kan dra eld ur våra kroppar (eller egna knoppar red. anm.) som kan antända det stela, frusna köttet, lösa bojorna och ge oss en glimt av den äkta universella elden i MOTHRZOKK:s mage, som också är hans pung.

Avslöjat av Magus Imperditus Abarth Lundh.

Flödet har avstannat, orden stockar sej som stockar i en å som svänger och svinglar (2008)

När jag som vanligt åt middag igår, bambuskott bland annat, slog mej tanken på en gigantisk plastkupol som skulle kunna samla upp energier med negativ laddning så att människor blir lite gladare och trevligare till vardags. Man skulle kunna ha fyra till fem pelare som håller upp konstruktionen, som en lins, så att den istället fokuserar positiv laddning och ger spänning och dramatik i våra annars så tråkiga liv. Kanske kan man använda gamla pantflaskor och smälta ner tillsammans med kvarglömda matlådor från arbetsplatser runt om i landet. Jag kan samla in en hel del från mitt kök och så kan Pastor Balthasar samla in lådor och annat när han är ute och missionerar. Detta med kupolen, Ra-linsen, som jag kallar den, kan verka skrämmande, men det är inte farligt på nåt sätt. Utom kanske för flygplan och änder. Det är ingen inneslutande kupol, utan mer som ett paraply kan man säga. Det är ett linsparaply. Pa-ra-ply. Inget att oroa sej för. Kanske om det börjar åska, och blixten antänder plasten, eller får den att smälta åtminstone, då blir det som i Sodom och Gomorron när det regnar smält plast över oss liksom över ekorrar och myror. Maskar och mullvadar skola skonas. Bengt Alsterlind kommer kanske också att klara sej, i synnerhet om han är utomlands och spelar in ett reportage till kanske tv-programmet Hajk. Det här med Ra-linsen är inget nytt, det vet jag, men goda idéer är väl beprövade och bör provas igen. Jag kan gjuta en testversion i miniatyr och trickfilma så det ser ut som om den svävar över Frösön (neoynglens landingsbana, ögat i Mothrzokks mun) så att ni kan föreställa er hur det kommer se ut.

Mina upptäckter om Jesus (2008)

Jesus hade trekantigt ansikte och en säckmantel som utgick från strupen. Han rörde sej meddelst muskelsammandragningar i underkroppen och var oturligt nog cyklop, dvs han hade bara ett öga.

Detta enligt de nya översättningar av nya testamentet från en säregen hebreisk dialekt som jag, Magus Imperditus Abarth Lundh, har genomfört i helgen. Han ska även ha haft en tredje, dold, tentakel strax under käken som var vital för hans magiska krafter.

Hans hud reflekterade ovanligt mycket ljus och därför misstolkades en gloria kring hans huvud. Det var värst när han blev svettig av sin snigelliknande gång. Att han saknade armar att korsfästas i har varit känt sedan länge i forskarkretsar, men detta har förtigits för att inte bryta mot de gängse, allmänna, teorierna.

Hur han dödades har länge varit oklart, i närmare två tusen år har det debatterats bakom lyckta dörrar mellan påvar och mystiker. Mina noggranna översättningar av de gamla skrifterna har bringat nytt ljus, vilket är min uppgift, över uppgifterna.

Fariséerna åkallade ett urgammalt havsvidunder, kanske den gamla sumerisk-babylonska ur-draken Tiamat, som i form av en jättestor sjöstjärna kom uppkravlande på land och sög fast Jesus i en av sina armar innan den kröp baklänges (tror jag, texten är lite otydlig just på den fronten, och hur ska man veta med en sjöstjärna?) ner i röda havet och dök tills han inte kunde andas längre.

Det tog tre dagar eftersom mantelsäcken fylldes med extremt mycket komprimerad luft som han använde som världshistoriens första dykarlungetub. Magnetkraften som uppstod vid hans död slog ut alla kompasser på flera mils omkrets och sjöstjärnan förintades i ett regn av klumpigt smält splitter då järnet i blodet kraftfullt sprutade ur den. Detta gav röda havet dess namn.

När Jesus sen återuppstod var det ur den dolda tredje tentakeln han växte, där satt hans magi och där fanns kraften koncentrerad. Han mindes dock inte vem han var i avsaknad av minnesbankar. Därför drog han, bespottad och utstött, som ett missfoster omkring i Egypten och visades upp mot betalning av ett turnerande sällskap.

Efter en tjugo-trettio år hamnade han i händerna på en vis man i nuvarande Pakistan. Han tog honom med på den första bestigningen av nuvarande Mount Everest där de stannade i fyrtio dagar och mjölkade magiskt sekret ur den tredje tentakeln, som nu växt och inte var dold längre.

När de kom ner bildade de en hemlig orden, vars namn jag inte kan avslöja nu, och de hade lärt sej hemligheter om tillvaron och världens ordning. Jesus var inte längre förblindad av ökendemonen Jahves ord längre, han förstod ur vem världen sprutats och vart den var på väg, vad som höll på att hända.

Den vise mannen och den före detta Jesus skrev en bok om sin kunskap och grundade en hemlig orden vars namn jag ännu inte kan avslöja för er. Boken fanns i trettisju exemplar, varav trettiofem har försvunnit. Ett exemplar finns i ett valv under Pentagon och ett exemplar finns i ett kassaskrin ihoplimmat i en plastback och nedgrävd på ett ställe i närheten av Suljätten, Jämtland, som endast undertecknad och Herr Egil känner till.

Ex-Jesus och den vise mannen blev ihjälslagna ytterligare ett tiotal år senare av araber. Inget ont om dom förresten, det råkade sej så bara. Texten är återigen lite otydlig här, men det verkar som de nånstans i Palestina blev påkomna tillsammans med en vacker arabisk flicka i en tvivelaktig situation.

Hon försökte gömma sej i Jesus mantelsäck då uppbådet kom men de upptäckte henne ändå. Det gick illa och ökenfolket krossade Jesus alla tentakler och slet loss hans käke. Han dog med ett gurglande ljud som varken jag eller textförfattaren lyckats tolka. Kvinnan översköjdes av heligt sekret och smugglades senare ur landet och tjänade som orakel i en den av Jesus startade hemliga orden som Mothkyrkan sedan dess förgäves försökt hitta och kontakta.

Hon lär under åren ha förvandlats mer och mer till en stor insekt, men det är bara rykten. Kanske klättrade hon uppför ShBYhLM till det högsta, men då borde jag sett henne som en lysande stjärna. Jag tror hon lever på vår jord ännu i denna dag. Mitt nya mål skall vara att finna henne och leda världen vidare mot upplysningen.


Heder och samvete, Magus Imperditus Abarth Lundh, 2008.