Nattens händelser (2002)

Vaknar efter en hård natt på stan och vet inte hur jag tagit mej hem. Mobiltelefonen ligger i småbitar och kläderna över hela lägenheten. Har sovit med linserna i mina rödsprängda ögon och till och med när jag tagit ut dom ligger en rökgrå hinna över allt jag ser. Gnuggar mej nästan blodig utan att få bort suddet. Ja, törstig är jag så jag håller på att dö. Kanske var det därför jag vaknade. Går darrande till kylskåpet och suger i mej närmare en liter mjölk innan jag inser att jag står halvnaken och fet mitt framför köksfönstret. Sjunker genom jorden och återvänder tacksamt till det av persienner avskärmade sovrummet och försöker pussla ihop telefonen. Det fattas delar. Sätt i simkortet ber displayen. Jaha, var är kortet då? Och var är tangenterna. Herregud ta bort suddet från mina ögon. Letar igenom hela jackan och byxorna. Ingenstans finns knapparna till telefonen. Suddet minskar något men försvinner inte. När gick jag egentligen hem igår? Grannarna spelar techno men inte så högt som dom brukar. Ååååh, misär. Har jag haft sönder nåt annat än telefonen? Hur gick det förresten till? Gjorde jag som Thomas i boken Kundöppnad och kastade den i marken eller tappade jag den bara? Det lär väl ingen kunna svara på så jag startar datorn och lyssnar på Tiamats nya skiva. Känner mej något sånär tillfreds med världen runt mej. Letar lite mer efter delar till telefonen och hittar till slut både simkort och knappsats. Lyckas pussla ihop hela helvetet. Suddet i ögonen försvinner mer och mer. Vi aldrig gett oss utan strid sjunger dom i högtalarna. Jag kräktes i alla fall inte, men det är bara som jag tror, helt säker är jag inte. Jag minns att jag gick i zickzack hem men inte att jag gick eller när jag kom hem. Innan jag och Dahlkvist gick ut på Källarn satt vi hemma hos honom och förberedde oss. Sen var det visst dans därnere, några flickor minns jag lite vagt, och sen vete tusan, jag köpte visst ett par öl trots att jag sagt åt mej själv att inte göra det. Det var nog bägarna som fick droppen att rinna över. För sen gick jag tydligen innan dom stängde, och det har väl aldrig inträffat förut. Nu sitter man och gör avbetalningarna på det där äventyret genom att skaka och darra i hela kroppen. Samlar ihop kläderna som finns precis överallt. Sätter mej och skriver en liten text om mina upplevelser. Funderar sedan på om jag skulle gå och lägga mej igen. Det ser frestande ut. Ännu mer frestande skulle det ha varit om det hade legat nån form av flicka i sängen, lite lagom halvnaken hon också. Jaja, det är inte mycket att göra åt. Musiken jag hör på är i alla fall vänlig mot mej. Nu är tårna iskalla. Måste stoppa ner och värma dom under täcket lite. Jag skyller allt på den där blonda ölen som är alldeles för stark. Det var ju roligt från början, men sen minns jag ju inte riktigt som sagt. Måste ha spenderad en massa pengar bara för att glömma bort alltihop. Vilken misär. Jag som inte direkt har hur mycket pengar som helst. Vad ska jag nu ta mej till. Lika bra att äta nåt. Promenerar ut och lägger mina sista trettifem kronor på en kebab att ta med hem. Brita Spjut ser ljuv ut på Pepsiflaskans etikett men rör sej inte ur fläcken. Smisk skulle hon ha, baby one more time. Nåja, dagen förflyter och jag glömmer snart att jag har glömt nattens händelser.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.