Rapport från en döende svan (1998)

Det är kallt här i viken. Isen har börjat lägga sig och det finns inga löv på träden. Maten börjar tryta och jag har börjat misströsta. Vintern är snart över mig med sin stränga kyla och jag undrar om det är möjligt för mig att överleva i det här klimatet. De andra svanarna har gett sig av för länge sedan, men jag tänkte att jag skulle stanna för att se vad vi missar varje gång vi far härifrån.

Inte mycket kan jag säga nu. Kanske jag hinner flyga ner jag också? Det vore så skönt att slippa denna evinnerliga kyla. Problemet är att jag inte hittar vägen själv. De andra tog med sig vår enda karta…så vad ska jag nu ta mig till?

Jag har hört legender om hur folk av vår art har klarat sig på nordliga breddgrader förr, men aldrig träffat någon. Så jag vet inte om dessa berättelser bara är… legender. Jag har talat med några av de andra fåglarna som brukar stanna, och de säger att jag inte ska oroa mig. Jag som är så stor borde väl inte ha några problem att hitta mat, säger de. Men jag är orolig över just det faktum att jag är mycket större än dem; det betyder att jag måste äta så mycket mer än dem också.

För att ingen ska behöva undra över mitt öde skriver jag därför här på svältens rand detta budskap till er: Stanna inte över vintern. Det finns ingen mat, du fryser bara ihjäl.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.