Singig (2007)

Huset var tomt och kallt. Jag var tvungen att ta vägen nånstans. Det var lite skydd mot vintern i alla fall. Det var som i en snögrotta, min värme höll rummet varmt. Tyst var det också, förutom den ylande vinden senare på natten förstås. Det enda som hördes därinne var andetag. Först tyckte jag om det. Innan jag förstod att det fanns någon annan där. Mannen i mörkret. Ljusstrålen mellan tapetskarvarna. Demonen på tröskeln. Han var som en parasit i huset. Och han ville flytta in i mej.

Han glider in och ut ur skuggorna. Han brinner fast han är så svart. Jag ser röken strömma ur honom. I varje hörn, varje gång jag blinkar, han rör sej helt stilla och talar till mej. Jag hör inte orden men förstår ändå. Jag vet vad han säger, jag vet vilken sorts demon han är.

Det var en olycka. Jag vet inte hur det gick till. Plötsligt hade det hänt och allt var över. Repet, halsen, dinglande. Det var en olycka. En olycka!

Jag vet inte vems barn det var. Det kanske var jag som tog dit det, men jag vet inte varför jag skulle ha gjort det. Det var lite diffust den där kvällen. Jag frös ganska mycket, det fanns ingen värme i huset. Så jag kanske tog något för att värma mej, men det kan inte ha varit mycket. Inte så att det påverkade mitt minne i alla fall.

Barnet sov i början och jag blev inte alls störd. Sen började det blåsa och när hela huset knakade och kved vaknade barnet. Jag hade suttit i mörkret för att inte väcka det, men då jag hörde det smacka med munnen och pipa med halsbanden tände jag lampan. Då svartnade det för ögonen och jag hörde röster. Två röster. Den ena var hans röst. Mannen i mörkret. Hans tysta röst. Den andra rösten var ynklig och rädd, men det måste ha varit en vuxen man, inte kan barnet ha sagt något? Det var alldeles för litet för att kunna prata. Det blev bråk. Saker gick sönder och barnet grät.

Det var då någon tog fram ett rep och knöt åt.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.