Temperaturfall (2003)

Löven skakade på sej ett par gånger, sedan stillnade allt. Det var som om fåglarna bland molnen stannat och löven verkade ha stelnat som rakblad på grenarna.

Thomas hörde fågelsång från nånstans men den lät dämpad och stel, förlamad och paralyserad på något sätt.

Det var inte vidare behagligt.

Obehagligt, skulle man kunna säga.

Thomas tog upp en sten och kastade mot det stelnade trädet.

Kastet kändes trögt, hela armen gick trögt, och när han släppte stenen föll den sakta i en vid båge ner till marken där den blev liggande. Den studsade inte utan sögs på något sätt fast vid marken.

“Va!?”

Thomas kunde inte hejda sin interjektion.

“Fy faan, vad är det som händer?”

Löven svarade inte. Stenen låg stilla.

Rök steg ur Thomas mun. Han frös. Det hade plötsligt blivit mycket kallt. Ett tunt frostlager kröp över träden och det bet hårt och plötsligt i Thomas hud.

Temperaturen sjönk snabbt.

“Hjälp”, ropade Thomas panikslaget men tystnade när det kylan fick det att krampa i bröstet.

Det knastrade melodiskt i trädet medan det långsamt sprack längs stammen.

Sedan blev det tyst.

Om Markus Widegren

Skriver fiktion i form av romaner, noveller, texter och poesi i vitt skilda genrer. Ofta rör sig berättelserna djupt in i mörkret – gärna på gränsen till sammanbrott. Gör musik både solo och med bandet Expanding Chaos. Har även ett förflutet som filmskapare. Skriver just nu på nästa roman.