En skräckberättelse för växter
dendrofila tendenser i grenen
ömhetta & vatten flödar ejektilt
grönt är könt, skönt våra rötter
mognande sprudlande sädesslag
stamma! stilla! en stör, plöjer fram
det är mörk natt men någon tänder
som levande skrik i patologiskt rus
grynig skymmning anfaller över oss
agnarna flera metar borta skingras
vete! vete! häll vete över oss alla!
skördarna, mördarna av växterna,
normandernas fiender är från vetet
slukar majsen som färgas blodbröd
skalar vår frot, tröskar & trågar
röd bolmande lök hotar planthonorna
vi tågorna till rabbatin, vår mästare
med spader hanfaller bipeden vår
tungorna utan lungor som förtär al & en
det röda slås tillbarka, fienden fördrivs
svedda & rädda skakar vi som lejonen
tillbaka till ordningen, låt stammen växa
be, frukta, väx och klorofyll mej igen